Satt och pratade med en vän för ett tag sen och kom in på det där med att flirta.

Vi är båda i förhållande med två helt fantastiska personer! 

Men som upptaggna saknar vi lite hela detta med att gå ut och flörta.

Nu gick vi inte igenom det särskillt mycket utan kom snabbt över på att komma fram till vem av oss som var bäst på det under den tiden vi var singlar och vem som hade snärjt in den andra först.   

Nu i ett förhållande och jag måste lägga till att det är fantastiskt och jag helt enkelt inte kan tänka mig ett liv utan honom. O detta är efter de 3 första åren ;)

Men ändå så saknar jag flörtandet. Jakten på den otroligt snygga killen på andra sidan rummet. Leken det blir att visa att man är intresserad utan att gå direkt fram och säga det.

Det för mig är så himmlans roligt att det knappt finns något som är lika roligt.

Jakten får mig att känna mig mer levande än mycket annat.

Men ändå väger den inte upp så mycket att jag ens skulle fundera på att lämna min underbara pojke!

Men sen så är han så underbar att jag kan få småflörta lite med några kompisar (givetvis vet båda han och vännerna att det inte är på allvar). Samt att han spelar med i några av mina småspel ;).

Toppen pojke man har som står ut med alla mina konstiga små påhitt ;D

Nu ska jag berätta för honom hur mycket han betyder för mig.

Hejs svejs