Än en gång bröt jag samma i tårar när ingen var i närheten som kunde höra eller se.

Varför jo jag råkade få upp en bild på Nalle när jag kollade runt på nätet...

Nu sitter jag här ensam och gråter och snyter mig så att näsan håller på trilla av..

Hur länge ska man må såhär jag försöker faktiskt gå vidare... Jag försöker så hårt att vara glad och pratsam med alla hela tiden. Men det är så jobbigt varför måste jag vara de?  Jo för jag vill inte se andra tycka synd om mig. Jag vill inte höra att de ska bli bra igen. Jag vet inte ens om jag vill att de ska bli bra...

Jag vill ha min Nalle tillbaka!

Varje gång ja ser alla andras hundar tänker jag bara på vad jag har förlorat... O alla andra har hundar över allt på stan finns de hundar och allting ja gör på internet har hundar i de.

Allting är en ständig påminelse av vad jag förlorat.

Något som jag aldrig kan få tillbaka...

vissa dagar vill ja bara inte gå upp ur sängen o när jag väl gör de vill ja bara gömma mig vid datorn. För i mina spel har inget förändrats där har jag fortfarande allting och har inte förlorat min bästa vän...