Nej vi tycker inte det är särskilt roligt att bädda sängen. Men vi har en liten i familjen som tycker det är hysteriskt roligt när någon bäddar sängen.

Dessutom säger hon att husse och matte inte har fattat att deras säng är de BÄSTA stället att förvara ben på.

Där av anledning till att våran säg alltid ser ut som om vi precis stigit upp. Dessutom när vi kommer i säng säger vi aj 10 gånger innan vi fick bort allting vi inte vill ha i sängen. Sen kommer 3-4 grejor dit innan vi hunnit somna men man kan inte skälla på någon som är så söt som hon.

En liten updatering för er som har koll här inne.

Örat läker fint, det har inte blivit några infektioner eller liknande. Men tyvärr så gick två stygn upp, och orolig matte som jag är beställde jag genast tid hos vetten.

Väl där inne så tvättade de örat och sa att de var sånt man kunde vänta sig eftersom där inte fanns så mycket hud att sy ihop såret med. Men snäll vet som man har så behövde vi inte ens betala för besöket.

För övrigt så är illis numera känd som knähunden på kliniken. Illis är van vid att sitta i knäet och mysa med oss vilket gör att när hon blir rädd/orolig så vill hon upp i famnen på oss, bortskämd som hon är så säger vi ju inte nej heller.

Så när vi var på kliniken så var de vi, en chihuahua och en dvärgpudel. Såklart bara för att de bara var små hundar så var illis den ända som blev buren på och som satt i knäet

Men de ser inte vilken buse vi har här hemma.

En dag kom hon snällt gående med sitt ben i munnen. Utan att tänka mer på det så går hon ut i hallen där jag lagt min halsduk i trappan. Minuten senare så kommer hon tillbaka smygandes försiktigt försiktgit med min halsduk i munnen och när jag tittar ut på trappan där den legat så ligger där nu istället ett ben. Snäll som hon är försökte hon åtminstone inte bara ta den utan bytade lite snyggt, även fast hon inte viste det var okej.

Men det slutade bra några bilder och skratt senare fick jag tillbaka min halsduk från en halvsur liten pudel som tyckte jag var väldigt snål med mina leksaker.

Men men. Bredvid skolan har jag nu börjat planera för att möta några stycken från brukshundsklubben för att träna socialisering och miljö. Socialisering behöver illis inte direkt träna men miljö hade varit bra samt att inte rygga för folk som går en bit ifrån. Hon har inga problem med att hälsa på alla som vill men så fort någon går 10 meter ifrån henne tycker hon det är läskigt.

Men det får vänta ytterligare en vecka så att såret på örat är mer läkt.

Sen är det full fart men min lille skrutt :)

Det var allt för denna gången

hejs svejs

OP = operation

Blir OP för Illis på freda..    

Tydligen har hon fått en form av unghunds cancer i örat. Vetten säger att den vanligtvis är ofarlig när den tas bort och att risken att den sen sprids är nära noll. Men att det är bäst att ta bort den för säkerhetsskull.

     Bild 1 för en vecka sen och bild 2 idag.

Ser inte helt bra ut. Men vett har tittat på de nu och som sagt vi fick tid för att ta bort de på fredag.

De skulle bara vara ett litet ingrepp och förhoppningsvis blir där inga komplikationer och hon återhämtar sig snabbt igen.

Annars är hon en underbar hund som vi alla älskar högt.

Till och med folk som vanligtvis inte gillar pudlar lovordar henne.

I besöksrummet på kliniken sa alla hur fin hon var med sin ovanliga färg och vilken gosig hund hon verkade vara.

Men det spelar ingen roll vad alla andra tycker, här hemma är hon HÖGT älskad i vilket fall. Solstrålen i vårat liv. Aldrig träffat en hund som är som hon.

Nu håller vi tummarna för att allting går bra och att hon återhämtar sig snabbt samt att det är en ofarlig liten knuta.

Allt för denna gången.

Hejs svejs

Då var jag och Illis på våran första utställning tillsammans. UNDERBART!

1 placering är inte helt dålig när matte är så nervös att hon knappt kan skilja på upp och ner

Inte hade hon full päls heller så jag hade inte räknat med något mer än precis en bedömning på henne.

Men ändå var de mängder med folk som kom och påpekade vilken fin och söt hund hon är och helt orädd med ett underbart lynne. Samma sa dommaren men att hon bara var en bebis fortfarande men välutvecklad för sin ålder (yngst i gruppen på bara 4 månader).

Efter vi varit i ringen kom där fram en nisse som är bra på det här med pudlar och allt vad de betyder. Han sa att hon var en fantastisk hund och den ända han kände kunde konkurera med hans (som vann). Han tyckte hennes gång och ansikte var jätte fina och att vi verkligen måste fortsätta ställa ut henne.

Översvallande beröm som jag inte alls var berädd på.

Erbjöd sig till och med att träna mig på att ställa henne och klippa henne. HELT FANTASTISKT

Tyvärr bor han väldigt långt iväg så vi får väl se vad det blir med den saken.

Vi i ringen. Min lilla prinsessa   

Så stolt över hur hon klarade av allt. Så liten och ändå kunna hälsa på en massa olika människor och sick sacka mellan en mängd hundar inte alla helt trevliga.

Efter denna minst sagt jobbiga dag blev det inte mycket bättre då vi direkt efter åkte iväg på kalas och var där i några timmar.

Men nu är vi hemma och det är sen natt och här är en liten som är väldigt trött.

Efter att ha fått kvällsmaten och tuggat lite på sina saker somnade hon sött

De var allt för ikväll.

Hejs Svejs